Fan vad ledsen jag blir när jag ser den här filmen. Önskar att alla kunde se detta och bli påverkade.

Känner igen mig så mycket, har själv blivit mobbad, från 1:an till 9:an. Dock fick jag nog i 9:an, jag fixade till mitt utseende och skaffade mig attityd. Hemskt att man ska behöva ändra på sig egentligen, men jag kan inte förneka att jag är stark idag, tar inte skit så lätt längre.  
Det "roligaste" var chocken som uppstod när jag kom tillbaka efter sommarlovet, i 9:an. Killarna som suttit och haft omröstning i klassen om hur ful jag var gick helt plötsligt runt och sa "fan va snygg Sara är, henne skulle man inte banga på!". Jag var inte ens snygg, bara snyggare... 
Chocken som den "tuffaste" killen i klassen fick när jag efter flera minuter suttit och fått en liten bibel kastad på mig utan att göra motstånd och tillslut tog tag i bibeln och sulade tillbaka den rakt i ansiktet på honom. 

Idag när jag träffar på alla korkskallar som mobbat mig eller fryst ut mig så är jag ofta väldigt populär. Killarna gör allt för att charma mig och jag har god lust att skratta dom i ansiktet och säga att jag är för bra för dom, men jag skulle aldrig sjunka till deras nivå. 

Att ta mitt liv var många gånger en tanke som svepte runt i mitt huvud, även i 9:an. Nästan oftare i 9:an då jag upptäckte hur världen är. Är man blyg, osminkad och inte tillpiffad tillräckligt i skolan är du en nolla. Men när du har ansiktet fullt med skit, håret är sönderfärgat och man har en attityd som skrämmer folk, DÅ, då är man accepterad. 

Egentligen var jag inte ute efter att bli accepterad på det sättet, att bli dyrkad eller "skolans hetaste brud". Nej usch, aldrig. Anledningen till varför jag gjorde min omvandling var endast för att slippa höra folk skrika "john blund", "råtta" (pga mina ögon och tänder) m.m i korridorerna. 

Idag är jag mig själv. 

Nu önskar jag att alla som blir mobbade kan slå tillbaka, men mest av allt önskar jag att alla mobbare öppnar ögonen och inser att de faktiskt kan förstöra någons liv.