Har ju inte ridit för UBRF i ca 5 år nu (saknar det faktiskt) och har inte heller varit så aktiv i att hälsa på vännerna och hästarna där tyvärr. Så när man får höra tråkiga nyheter om ens gamla favorithästar som gått bort så blir man bara hjärtekrossad och undrar varför man inte varit där och hälsat på. Kramat och pussat på de fina djuren... 

Igår togs tydligen Don S bort. Den stora, svarta, fina... 
Minns att han var den första stora hästen jag fick rida (Casper räknas inte, han var nästan D-ponny ;)) och jag gick fortfarande i "knatte"-gruppen när jag red honom som mest. Alltså sprang jag nästan över stackars lilla Mulle (nästan shettis-storlek hihi) med min stora häst när vi red i cirklar mitt i ridhuset. 

Den stora och extremt snälla hästen borde ha fått ett längre liv. Älskad av alla var han verkligen. Nu får han istället galoppera på Trapalandas gröna ängar. ♥