• +Hem
  • +Om mig
    • Sara Fredrika Åhlén
  • +Senaste
    • No worries
    • Rip
    • Köraköraköra
    • Notepad
    • Pink
    • Batman på halkbana
    • Morgonshopping
    • Ny blogg?
    • Lite skitsnack
    • Hårdonut
    • Mardrömmarna från helvetet
    • Mina hjärtan! :3
    • Nytt porslin
    • Kök
    • Girlsnight
  • +Kategorier
    • Bloppis
    • Dag 1-30
    • Foto
    • Foto - Bilar
    • Foto - Djur
    • Foto - Inredning
    • Foto - Konserter/Kändisar
    • Foto - Natur
    • Foto - Porträtt
    • Frankrike/Monaco 2012
    • Gotta love it
    • Grafisk design
    • Inredning
    • Jag skapar
    • Konserter/Kändisar
    • Mobilblogg
    • SFÅ
    • Sara Fredrika Åhlén
    • Shopping
    • Skönhet
    • The ark/Stereo Explosion
    • Vila i frid Daniel Larsson
  • +Bagage
    • November 2013
    • Oktober 2013
    • September 2013
    • Augusti 2013
    • Juli 2013
    • Juni 2013
    • Maj 2013
    • April 2013
    • Mars 2013
    • Februari 2013
    • Januari 2013
    • December 2012
    • November 2012
    • Oktober 2012
    • September 2012
    • Augusti 2012
    • Juli 2012
    • Juni 2012
    • Maj 2012
    • April 2012
    • Mars 2012
    • Februari 2012
    • Januari 2012
    • December 2011
    • November 2011
    • Oktober 2011
    • September 2011
    • Augusti 2011
    • Juli 2011
    • Juni 2011
    • Maj 2011
    • April 2011
    • Mars 2011
    • Februari 2011
    • Januari 2011
    • December 2010
    • November 2010
    • Oktober 2010
  • +Länk-kärlek
    • Smäm
    • Johanna
    • Lulli
  • Rip

    Har ju inte ridit för UBRF i ca 5 år nu (saknar det faktiskt) och har inte heller varit så aktiv i att hälsa på vännerna och hästarna där tyvärr. Så när man får höra tråkiga nyheter om ens gamla favorithästar som gått bort så blir man bara hjärtekrossad och undrar varför man inte varit där och hälsat på. Kramat och pussat på de fina djuren... 

    Igår togs tydligen Don S bort. Den stora, svarta, fina... 
    Minns att han var den första stora hästen jag fick rida (Casper räknas inte, han var nästan D-ponny ;)) och jag gick fortfarande i "knatte"-gruppen när jag red honom som mest. Alltså sprang jag nästan över stackars lilla Mulle (nästan shettis-storlek hihi) med min stora häst när vi red i cirklar mitt i ridhuset. 

    Den stora och extremt snälla hästen borde ha fått ett längre liv. Älskad av alla var han verkligen. Nu får han istället galoppera på Trapalandas gröna ängar. ♥
     
    Bilden lånar jag av fina Britta!
     
     
    2013-10-02 @ 00:30:01
    Permalink SFÅ Kommentarer (0)


    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: