I helgen var jag hos Hillevi. Ina och Jimmy var också där. Det som kändes som 1 timmar var 4 timmar. Vi pratade och drack te. Jag fick berätta hur jag träffat Daniel och vilka minnen vi har tillsammans. Inga dåliga minnen alls...
Jag fick även se lite bilder från Daniels barndom. Så himla söt kille, från första början till allra sista sekund. Min pojke.

Jag vill bara berätta så mycket för dig just nu. Du var alltid den jag gick till när jag behövde lite tröst. Hände det något hemskt ringde jag helst dig, för du hade en sån lugnande effekt på mig. Nu gör du mig hysterisk.
Jag vill berätta för dig hur ont det gör att mista en vän.
Hur mycket jag gråter.
Men jag vill även berätta allt det bra som har hänt.
Jag och Stina har kommit varandra nära igen, vilket jag är jätteglad för.
Jag träffade Tony och nu är vi ett par. Hade du gillat det? Du är ju trots allt den enda som känner oss båda.
Jag vill ta hit dig och visa hur glad mamma är över att hennes arm äntligen funkar igen. Det vet jag att du hade varit jätteglad för, för du var alltid så stöttande och glad för andras skull.
Jag vill att du hjälper mig sätta upp de sista tavlorna i mitt rum, du hade så många bra idéer med de första.
Jag vill kunna berätta för dig om hur mycket jag älskar Ola Salo så att jag får se dig skratta och höra dig säga "MEN HAN SER BARA BRA UT OM HAN VORE TJEJ!"
Jag vill att du hämtar mig i bilen och tar med mig ut på en "need for speed" runda igen.
Jag vill ha dig tillbaka.

Jag älskar dig D-man. Alltid.