Det gick helt okej idag! Det var jobbigare än jag trott. Jag kände mig ändå ganska säker på morgonen innan vi åkte. Trodde jag skulle stå i rummet med stoneface, men nej. Fel. Jag började böla i samma sekund jag klev in i rummet. För att jag var där, men inte Daniel.
Halsduken fanns inte där så jag fick inte känna på den. Vet inte varför det känns så viktigt, jag har tänkt på halsduken en del. Han blev så glad när han fick den av mig, som en spontan present.
Jag, Rehlin och Thomas satt i köket i nästan två timmar och pratade. Om allt. Mycket om Daniel också. Det var både skönt och jobbigt att höra dom prata så mycket om Daniel. Jag älskar att höra om honom, älskar att prata om honom. Men det är jobbigt när alla pratar om hans död, eftersom jag inte riktigt insett det där än. Men någon gång måste jag inse fakta och det kommer bli jobbigt.