Det har gått många år nu sen saker och ting började bli tufft i livet. Skolan blev hårdare och jag har knappt haft en veckas semester på sommarna pga mina jobb. Jag ångrar ingenting men det betyder inte att jag inte fått kämpa hårt.
För exakt ett år sedan fick jag min första riktiga semester. Jag hade slutat sommarjobbet, jag var fri från skolan och jag hade 3 veckor i grekland att se fram emot. Efter det var jag arbetslös men just då bekymrade det mig inte.
Det gick knappt några dagar efter grekland så hade jag nytt jobb igen.
Livet flöt på, jag var utvilad och trivdes med mitt jobb. Jag hade en jättegullig kille som jag dejtade och trivdes med.
Jag kände verkligen hur livet fått en sväng och börjat gå uppåt i hög fart. Jag älskade mitt liv.

Den känslan behöll jag i ungefär en månad. Sen kom smällen.
Min bästa vän hade tagit sitt liv.
Världen rasade. Jag mådde sämre än någonsin. Vänner stöttade mig till 110% och jag tackar dom alla, även om de inte finns i mitt liv just nu. Jag träffade en pojke jag föll pladask för och tillsammans krigade vi oss sakta men säkert upp från det mörka, svarta djupet. Såren läkte aldrig och än idag mår jag dåligt över den enorma saknaden.

När man äntligen börjat komma igång med livet igen händer nästa hemska händelse. Jag, min pojkvän och våra vänner blir misshandlade på en klubb i Stockholm. Att se sin pojkvän sitta fastlåst mellan stora huliganer som slår honom upprepande gånger i ansiktet fick mig att vilja spy. Jag trodde än en gång att jag skulle förlora någon jag älskade så mycket.
Vi klarade oss alla med lindriga skador, tur nog. Men psyket... Än idag har vi svårt för att gå ut i stan för att festa på klubbar.

Allt fler och fler saker har skett och jag har med all kraft jag haft klättrat upp gång på gång. Jag vägrar låta sorgen ta över mitt liv. Jag ska förgäves hänga kvar i mitt nyårslöfte, I wanna celebrate and live my life.

Under hela det här året har jag bara velat byta stad, i alla fall för en stund. Jag har velat flytta långt från Stockholm, börja på nytt. Inte fly. Bara starta om.

Nu har jag äntligen fått chansen. Om ca en vecka flyttar jag till Örebro. Jag ska starta om på nytt, nya vänner och nya vanor. Jag ska plugga, jobba och ha kul. Jag ska göra allt jag vill göra och bara låta glädjen inom mig få växa. Även om det betyder att jag kommer vara långt ifrån min familj och mina vänner här hemma, eller 100 mil ifrån min älskade pojkvän.
Jag vet att dom förstår mig, dom vet att jag behöver det här.