Ett av mina lyckligaste ögonblick är nog när jag kramar sönder Hanna Skoglar under en The ark konsert. Berättelsen runt om detta ser ut så här:

Jag, Hanna, Jessica och Palle är på The ark konsert i göteborg. Det är sista låten som spelas och som alla angelheads vet så är det Calleth you, cometh I som alltid. Jag står i princip längst fram och har väldigt nära till Martin i bandet, som jag flertal gånger fått ögonkontakt med. När publiken börjar köra till låten så börjar jag hoppa och vifta med armarna för att fånga Martins uppmärksamhet. Tillslut får han syn på mig och jag får honom på något sätt att förstå vad jag vill. Det är hans plektrum jag är ute efter. Han skrattar lite och väntar lite. Jag pekar på mig och mina vänner och tecknar åt honom att kasta det till någon utav oss. Han skrattar igen och tillslut slänger han ut sitt plektrum.

Det flyger precis ovanför huvudet på Jessica och när hon vänder sig om har någon annan redan fångat plektrumet. Hon vänder sig mot Martin och skriker samt gestaltar med armarna "COME ON!!" varpå Martin skrattar och tar sitt nya plektrum och slänger ut det.
Denna gång flyger det över Hannas huvud och hon slänger sig ner på marken och jag ser hur det blir fight där nere mellan henne och någon annan brud. Med sorgsen min vänder jag mig om och inser att vi har förlorat.
TRODDE JAG!
Jag känner hur Hanna knackar på min axel och jag vänder mig om. Där står hon med världens största smile och tar upp plektrumet i sin hand.
Jag flippar ur totalt, tar plektrumet och kramar om det hårt i min hand, medan jag kramar om Hanna minst lika hårt och känner hur glädjetårarna börjar rinna nerför min kind.

Där stod jag, med Martin Axéns plektrum i min hand, under den mäktigaste delen av hela konserten och bara njöt av livet.

Dag 08 – Ett ögonblick