Detta måste nog vara studenten. Hela dagen var helt historisk!
Jag och André åkte hem till Belinda som höll i champangefrukosten. Vi var där ett bra tag (hon bor i lyx) innan vi började röra oss mot skolan. Hela klassen promenerade tillsammans dit, och vi kom liiite sent så vi mötte hela skoltåget på vägen (haha!!) och vi skrek på alla tills vi hittade våran klass plats i ledet!
Utspringet var legendariskt. Vi fick springa sist (vi hade en skylt som löd "Fint folk kommer alltid sent!") och dessutom så är media den enda klassen som ligger i på höger sida i skolan. Så vi stod där och skrek som fan med hög musik medan de andra stod mitt emot oss på andra sidan och skrek tillbaka. När de sedan började springa så hejade vi på dom som fan och bara skrek och sjöng för fullt. Sjukt härlig känsla!
Vi sprang som sagt sist och jag tror fan vi var galnaste klassen som sprang ut. Snacka om taggade människor. Vi hade sprungit över den som stått i våran väg!
Ute väntade morsan, pappa, farmor, mormor och Farzan. Blev massa kramar och jubel. Min skylt var den bästa av alla skyltar. Rosa, blå och bilden på mig som liten var klockren!
Efter allt kramandes och pussandes så klev jag upp på flaket. Vi åkte ute bland kossorna och sen vidare mot the ghetto, Jakobsberg. Vi mötte massa studentflak och det var ett jäkla liv hela vägen.
Väl hemma var allt lite lugnare med presentöppning och fika med mina nära och kära.
På kvällen åkte alla in till stan för att gå på slutskivan. Den skippade jag. Jag ville hellre sitta på en brygga med min pojkvän och våra gemensamma vänner och bara grilla och ta det lugnt. Fick som jag ville och kvällen slutade perfekt.

Studenten. En magisk dag, ett magiskt minne! :)