Älskar att mina sjukdomar alltid ska vara de värsta. Blir jag förkyld är det inte direkt bara lite snor i näsan i några dagar. Nej nej. Jag förlorar röst, har ont överallt, snorar som aldrig förr osv. Och det håller i sig i veeeckor. När jag råkar på andra roliga sjukdomar måste jag alltid sikta högt. Min kropp verkar älska virus, så de går typ hand i hand.
Nu har jag antingen körtelfeber eller virus. Går på tre mediciner och alla smakar SKIT! Eller två av dom i alla fall, de är båda flytande och seriöst, jag vill bara spy när jag dricker dom. USCH!
Och bäst av allt är väl att jag har dagiset utanför mitt fönster = skrikande barn mellan 10-14 (kanske tidigare, men då sover jag stenhårt, inget väcker mig!) och en bebis i lägenheten under. Ljudisoleringen här på en skala 1-10 = 1. Denna sjukdom håller mig inte direkt pigg och glad precis, så när jag inte får min sömn blir jag aaarg!

Okej ska sluta klaga nu.
Hehe.
(PS. Jag hatar att jag alltid blir sjuk vid fel tillfällen. Missade provet idag, MEN DET ÄR VÄL LUGNT!)