Då är man lite tillbaka igen då. 

I tisdags så hände det grejer. Jag vaknade som vanligt i min och Johans säng, Johan var på jobbet och klockan var närmare 9. Jag vaknade av hosta (som jag haft i tre veckor nu) och som alla andra gånger jag hostat fick jag svårt att andas. Bara det att denna gången var det lite mer extrem andnöd. Jag fick ingen luft alls. 
Sprang ut till hallen i panik, tog tag i väskan, kutade in i köket och slet ut min astmamedicin.
Sista dosen.
Fick jag i mig den? 
Nej.
Kunde ju inte andas alls. Fick vare sig in eller ut luft. Fick ännu mer panik men övertalade mig själv att försöka lugna ner mig och tillslut gick det att få luft. Tårarna bara sprutade och jag slängde mig på telefonen till mamma och skrek att jag inte kan andas. Började hosta igen och fick än en gång svårt att andas. Mamma slängde på luren och någon minut senare (när jag lyckats få tillbaka andan igen) så ringer mamma med en sjuksköterska på linjen. 
Sjuksköterskan tog alla mina uppgifter och såg till att en ambulans kom hem till mig. 
Mamma ringde Johan också som kom med räserfart hem och satt med mig tills både ambulans och mamma kom. 

Slapp åka med ambulansen, de kollade bara värden osv på mig i lägenheten. Alla värden var bra, det är bara min astma, träningsvärk i magen och lite annat skit som spökat. 
Strax efter de åkt så sprang jag in på toan och kräktes. Efter det gick det ganska bra under dagen. Johan tog ledigt från jobbet resten av dagen och åkte med hem till Jakan där han låg och höll om mig tills klockan slog tre och vi åkte till vårdcentralen. Där fick jag ta stickprov och andas in någon medicin som faktiskt hjälpte för resten av dagen. Dock skakade jag som fan av den. 
Så, idag går jag på fyra olika astmamediciner och två hostmediciner. 

Kul va? 

Tack till mamma och Johan som var med mig hela dagen! ♥