Jag drömmer ständigt mardrömmar numera och fyfan vad groteska de är alltså. Har aldrig tyckt om att drömma, inte ens gulliga och söta drömmar, de känns bara obehagligt att vakna och tro att något skett som egentligen inte alls har det.
Mardrömmar brukar jag drömma men de senaste nätterna har jag seriöst drömt 2-5 mardrömmar/natt och alltid vaknar jag i panik. Jättekul.
Så, efter att ha drömt om massa barn som blir kidnappade och våldtagna, människor som styckas framför mina ögon och annat kul så vågade jag tillslut inte somna igår. Låg alltså och stirrade i taket eller på TV hela natten och runt 7-8 imorse började jag ta små powernaps för att kunna orka med dagen. Tillräckligt korta powernaps för att inte hinna hamna i djup sömn och börja drömma.

Nu sitter jag här och är faktiskt relativt pigg. Johan lär väl tvinga mig till sömn i bilen på väg till landet senare idag, men vi får väl se hur det går.